En ny syn behövs på arbete

Vilken syn har vi på vad arbete är för något idag? Det är en av punkterna på en kommande paneldebatt som jag kommer att hålla på Garagets bibliotek i Sofielund i Malmö den 11:e november.

Med mig själv som exempel börjar man märka hur engagemang gestaltar sig. Exempelvis, vid lunchtid varje dag den senaste tiden har jag gått långa promenader med en vän som är pappaledig. Vi har filosoferat och diskuterat politik och samtalsämnena där tar aldrig slut. Ger inte denna frånvaron av arbete upphov till ett egenvärde som inte kan mätas i pengar?

Thommy bor inte här lägre är en pjäs för gymnasieskolorna som jag arbetar med för Distriktsteatern och vi jobbar även med nyskrivet textmaterial i teatergruppen Ariadne. En stor jubileumsföreställning ska dessutom snart sättas upp på Lilla teatern i Lund där jag är en av många ideellt engagerade som framträder i en större kavalkad av pjäser som sätts upp. En ny humoristisk kortfilm, -En första dejt är också inspelad och ska klippas av Korpkatten film.

1403251_10151705499476850_1082064734_o

Med mitt deltagande och mitt engagemang bidrar jag och de andra jag känner alltså på en hög nivå till kulturutbudet i samhället. Och det är just detta engagemang och denna frivilliga drivkraft som politiker drar nytta av när de profilerar sin verksamhet och när de ska marknadsföra regionen utåt. Borde inte detta sätt att bidra till samhället värderas på något sätt för de individer som bidrar med sitt engagemang? I dagens samhälle värderas det alltså högre om jag sitter som försäljare på telefon som säljer saker som är ohållbara dels att producera och i stor utsträckning helt meningslösa för konsumenten att köpa. Det är viktigt att vi nu börjar tänka om kring detta, och jag tror att vi måste komma att tänka på ett nytt sätt kring detta.

Igår var jag på ett mycket intressant föredrag om krisen i Grekland, där pratades det just om att de frivilla initiativen ökat och att när cheferna stuckit från företagen har de anställda själva tagit över verksamheten, fantastiskt! En faktor som jag tror haft betydelse för att vi i Sverige stagnerat i vår syn på arbete och vad det är för något kan förklaras med att vi under en lång tid helt enkelt haft det för bra. Både facken och de politiska partierna har hart svårt att rekrytera nya medlemmar på senare tid. Och när man inte har något att kämpa för eller inte kan specificera målet för vad man kämpar för sker detta som en konsekvens tror jag! Vi måste börja tänka om kring vad arbete är för något, och fråga oss vilket arbete som egentligen som bidrar till ett deltagande och demokratiskt samhälle.

Vi ses den 11:e november på paneldebatten.

Missa den inte!