Vårt ekonomiska tänkande får oss att stanna i utvecklingen

Sigmund Freud jämförde gärna den vuxnes besatthet av ekonomi och pengar som en analfixering som individen hemfaller till. Detta kan vi nu skönja på allmän nivå inom den offentliga sektorn. Uppföljning, utvärderingar och effektiviseringsåtgärder är sätt som man idag driver en organisation på idag. Samhället får individer att fastna i den anala fasen.

Konsekvenserna av detta tänkande låter inte vänta på sig. Trötthet, sjukskrivning ovilja att utföra arbete och apati inför andra människor kan vara saker som dyker upp titt som tätt. Ofta presenteras det i samband med en ny rapport eller utvärdering som gjorts. I DN:s ledare 14/4 ställer man frågan vilket arbete som verkligen ska utföras. Mitt svar på detta blir kort och entydigt: De arbete individerna på frivillig basis vill utföra. Visserligen behöver samhället en stark offentlig sektor som garanterar arbete och trygghet. Men arbetstiden behöver förkortas ordentligt samt att det behöver ges fler semesterdagar. Detta skulle resultera i fler som vill  bidra till samhället och fler engagerade och drivna individer. Arbetslinjen som är beskriven idag medger att samma villkor som nu gäller ska garantera större sysselsättning. Sysselsättning med vadå frågar jag mig? Fler människor som ska utvärdera sitt eget arbete eller vad?

Under de senaste åren har arbeten effektiviseras och förenklats mycket tack vare ny teknik. Men ska vi ta nästa steg i utvecklingen mot ett modernt och hållbart samhälle måste vi fundera på om en garanterad inkomst eller negativ inkomstskatt skulle kunna införas. Kostnaden kommer inte bli så stor som många oroar sig för att den kan vara. Istället borde vi fundera på vilka de positiva vinsterna skulle vara om nuvarande system förenklades. Fler jobb skulle kanske försvinna, men samtidigt skulle nya jobb skapas. Priset vi skulle få betala är med förändrad konsumtion, och det är just som västvärldens samhällen skulle behöva göra. Mer fritid! bättre välfärd och mer engagerande individer.

Dessvärre ser dagens politiker endast ekonomiskt tillväxt som motorn i samhället. Det skulle vara bättre om man fokuserade på social tillväxt eller tillväxt av kunskap och visdom.