Svagheten med en idéfattig organisation

Man pratar ofta om kreativitet i dagens organisationer. En uppfattning jag fått är att i flera sammanhang där termen används är man fortfarande ängsligt bunden till ofrivillig konformitet och rambundna strukturer. Vad gör man konkret för att skapa kreativitet? Jag tror en viktig detalj kan vara att använda sig av de olika anställdas sociala färdigheter. Hur dessa färdigheter ser ut måste man fundera ett slag på och ta en del vågade beslut kring för hamna dit man man vill.

Engagerade individer är det absolut bästa för en organisation. Därför tror jag det är mycket viktigt i en modern verksamhet att uppfatta de anställdas intressen och tydligt signalera idéer och värderingar på ett offensivt sätt. Men detta arbete blir förgäves om man utgår från glättiga profileringar och ej genomtänka budskap. Individernas intresse måste tas på allvar på ett mycket seriöst sätt om det individuella bidraget i en organisation ska uppnå full potential. Detta kommer att gå hand i hand med den kollektiva uppfattningen om verksamheten som man bedriver också.

Opinionsbildning på Gotland

Det har blivit en trend på senare år att som samhällsaktör i en eller annan mening, söka sig till Gotland under Almedalsveckan. Och det är viktigt med opinionsbildning. Exempelvis har de frågor som den svenska folkrörelserna drev i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet, till stor del bidragit till att vi fått det bättre på flera områden i samhället. Detta fick vi på grund av envisa människor som kämpade för en sak de tyckte var viktig och ville förändra i samhället.

Istället för att männen söp sig under bordet och familjer splittrades, banade nykterhetsrörelsen vägen för en klarare syn på alkoholens negativa skadeverkningar. För att bara ta ett exempel.

Idag är problemet att när politiker och organisationer samlas på Almedalsveckan så är det väldigt få långsiktiga frågor som det faktiskt diskuteras. Var finns viljan att förändra? Istället för att uttrycka en åsikt är man rädd om sina väljare i så hög grad att samtliga partier mer eller mindre hamnar i den ideologiska mittfåran. Detta tror jag är ett mycket allvarligt problem i den svenska politiken idag.

Vi har flera viktiga frågor att ta ställning och agera kraftfullt i för framtiden, men inte något parti som vågar presentera några tydliga mål för hur vi ska lösa dem. Vad händer på lång sikt om våra barn inte får en bra utbildning? Eller när kvalitativ journalistik trängs undan av nedskärningar? Hur ska vi tänka kring arbetstid, konsumtion och stress? Svaren uteblir för att ängsligheten om väljarna är större. Fritt fall i mittfåran, både ideologiskt och opinionsmässigt.

Vad kan gammalt tankegods ge oss?

Vad har gamla samhällsteorier med dagens omvärld att göra? I mitt arbete vill jag knyta samman samhällsteorier inom bl a sociologi och filosofi för att skapa en bild av vad som kan göras inom en organisation för att skapa nya värden. Vad har gamla tänkare som Hanna Arendth och Herbert Marcuses tankar för betydelse då vi agerar som människor i dagens samhälle och organisationer?

Min uppfattning är att om vi vill så kan vi nå fram till människor på ett mer direkt sätt i dagens samhälle än vad vi kunde göra tidigare. Vad hindrar oss? Jag tror att det kan finnas strukturer och tankesätt som hindrar oss men genom att bli medvetna om dem får vi större möjligt att agera med frihet inom vår organisation och att man genom friheten också kan ta tillvara kunskaper inom en organisation. Genom kritik får vi medel till att agera mer förnuftigt idag.

Ett bra redskap för kritik

Sociologi är ett bra redskap att använda för samhällskritik. Det är min ambition att denna blogg ska kunna ge en god inblick i vad Tankegods arbetar för och hur vi formulerar kritik mot gängse föreställningar om hur individer i och utanför en organisation bör uppfattas. Målet är en öppen dialog om hur vi kan föra samhället vidare och se de utmaningar som ska tas för att uppnå ett samhälle med större delaktighet och mer långsiktiga perspektiv i den offentliga debatten.

Reflexion på dagens arbetsliv

Samtidigt som sjukskrivningarna ökar för dem som jobbar heltid, står flera hundratusen utanför arbetsmarknaden idag. Politiker oavsett färg argumenterar för arbetslinjen som ska få fler människor sysselsatta med politiska åtgärder.

En effekt av globaliseringen har under flera år varit att industrierna flyttar ut produktionen till låglöneländer för att minska sina produktionskostnader. Desamma gäller flera av jobben inom tjänstesektorn. Och i Sverige tar invandrare jobben som vi själva inte vill ha.

Då vi vet de allvarliga mänskliga följder hög arbetslöshet får för ett samhälle väljer politiker att tänka i samma banor som man alltid gjort. Det är ett allvarligt problem att vi inte tänker annorlunda kring hur arbetslivet ska fungera och kritiskt ifrågasätta det grundläggande tänkandet om arbetstiden som finns i dessa frågor.

Om vi kunde vi dela på de jobb som finns kvar, skulle de som nu inte kommer in i arbetslivet få en chans att göra det och dem som jobbar för mycket skulle kunna jobba mindre. Vad är det som hindrar oss från detta? Jag tror att det enbart handlar om vår syn på detta, och denna syn måste förändras.

Med ett sydeuropa med långt mycket högre arbetslöshet än vår, måste vi förstå detta problems verkliga karaktär och hitta lösningar som fungerar och inte en ny slogan som man kan vinna nästa val med.

test