Monthly Archives: August 2016

Vårt ekonomiska tänkande får oss att stanna i utvecklingen

Sigmund Freud jämförde gärna den vuxnes besatthet av ekonomi och pengar som en analfixering som individen hemfaller till. Detta kan vi nu skönja på allmän nivå inom den offentliga sektorn. Uppföljning, utvärderingar och effektiviseringsåtgärder är sätt som man idag driver en organisation på idag. Samhället får individer att fastna i den anala fasen.

Konsekvenserna av detta tänkande låter inte vänta på sig. Trötthet, sjukskrivning ovilja att utföra arbete och apati inför andra människor kan vara saker som dyker upp titt som tätt. Ofta presenteras det i samband med en ny rapport eller utvärdering som gjorts. I DN:s ledare 14/4 ställer man frågan vilket arbete som verkligen ska utföras. Mitt svar på detta blir kort och entydigt: De arbete individerna på frivillig basis vill utföra. Visserligen behöver samhället en stark offentlig sektor som garanterar arbete och trygghet. Men arbetstiden behöver förkortas ordentligt samt att det behöver ges fler semesterdagar. Detta skulle resultera i fler som vill  bidra till samhället och fler engagerade och drivna individer. Arbetslinjen som är beskriven idag medger att samma villkor som nu gäller ska garantera större sysselsättning. Sysselsättning med vadå frågar jag mig? Fler människor som ska utvärdera sitt eget arbete eller vad?

Under de senaste åren har arbeten effektiviseras och förenklats mycket tack vare ny teknik. Men ska vi ta nästa steg i utvecklingen mot ett modernt och hållbart samhälle måste vi fundera på om en garanterad inkomst eller negativ inkomstskatt skulle kunna införas. Kostnaden kommer inte bli så stor som många oroar sig för att den kan vara. Istället borde vi fundera på vilka de positiva vinsterna skulle vara om nuvarande system förenklades. Fler jobb skulle kanske försvinna, men samtidigt skulle nya jobb skapas. Priset vi skulle få betala är med förändrad konsumtion, och det är just som västvärldens samhällen skulle behöva göra. Mer fritid! bättre välfärd och mer engagerande individer.

Dessvärre ser dagens politiker endast ekonomiskt tillväxt som motorn i samhället. Det skulle vara bättre om man fokuserade på social tillväxt eller tillväxt av kunskap och visdom.

Hur vill vi att demokratin ska utvecklas?

För demokratin är det livsnödvändigt att människor är engagerade i civilsamhället på något sätt. Utan detta engagemang skulle många demokratiska värden gå förlorade. Samhället måste idag förstå den frivilliga sektorns betydelse i samhället och belöna de individer som lägger sin tid och fria vilja på detta engagemang. I Sverige borde vi införa ett nytt radikalt system som bidrar till att öka intresset för dessa människors oavlönade arbete.

I journalisten Per Grankvists bok, Engagemang – Batman Putnam och Jag redogörs för statistik där över 48% av befolkningen i Sverige gör ideella insatser och den tid svenskarna lägger ner på ideellt arbete har ökat upp till 16 timmar i veckan. Sverige är det land tillsammans med Nederländerna som kommer högst upp i mätningar på länder som har högt ideellt deltagande bland sina medborgare. Misslyckas samhället med att uppmuntra det frivilliga engagemang som finns i denna sektor riskerar stora demokratiska värden att gå förlorade.

En viktig del i svenska elevers skolgång handlar just om att utveckla det demokratiska tänkandet. Den verklighet flera av dessa ungdomar möter efter skolgången är dock ett samhälle som präglas av hög arbetslöshet. Istället för att politiker slösar resurser genom att skapa verkningslösa arbetsmarknadsåtgärder borde de individer som redan har ett deltagande i samhället uppmuntras. Kritiker kan mena att denna åtgärd kan verka som en del i arbetslinjen men fördelarna ser jag dock som viktigare i denna diskussion.

Jag anser att vi i första hand måste stötta de frivilliga organisationer i samhället som kan få demokratin att växa och genom att införa en medborgarlön till de individer som väljer att engagera sig ideellt uppmuntras människor till ett aktivt samhällsansvar. Detta kan minska risken för uppgivenhet till en arbetsmarknad som förändrats kraftigt under de senaste åren och visar att vi vågar närma vi oss ett modernt samhälle som tar vara på människors grundläggande samhällsintresse och tar detta engagemang på allvar. Det kommer få positiva effekter på den demokratiska utvecklingen och på sikt bidra till en vidgad syn på arbete vilket är ytterst nödvändigt idag.

En fråga man kan ställa sig är när jag som mest bidrar som medborgare till samhället? När jag jobbar heltid med någon form av telefonförsäljning blir jag belönad med inkomst men denna lön infinner sig inte när jag jobbar med en pjäs som kan komma att spelas till gymnasieelever i hela Skåne. Detta arbete kan åstadkommas genom exempelvis en teaterförening i Lund som genom att tillhandahålla lokaler för repetitioner och speldagar möjliggör ett sådant arbete.

Vi kan inte tillåta en ytterligare retorik kring en alltmer urvattnad arbetslinje. Det är dags att vi börjar se det moderna samhälle vi lever i. Ungdomsarbetslösheten är bland de största hoten mot demokratin idag och den osäkerhet den för med sig riskerar att föra med sig minskat demokratiskt intresse, utanförskap och missnöje.

Samhället måste på ett konkret sätt lyfta upp grupper som jobbar ideellt genom medborgarlön. Vi måste se till att våra politiker kan uppmuntra till ett utökat samhällsansvar och backa upp dessa individer.

 

 

Regeringen bör lyssna på vad miljardären Carlos Slim säger om arbetstid

Den mexikanske multidollarmiljardären Carlos Slim Helu lär ha sagt att vi i framtiden tack vare automatiseringen i samhället kommer att arbeta i snitt tre dagar i veckan. Varför inte ta fasta på detta uttalande och införa en sådan reform i Sverige idag? Vi skulle garanterat spara miljardbelopp inom bland annat sjukvården.Vad det svenska samhället behöver idag är att arbetslinjen byts ut mot fritidslinjen. Övergången måste ske så snart som möjligt och samhället kommer kunna se vinsterna av denna övergång omedelbart. Stiftelsen för strategisk forskning har nyligen publicerat en rapport som visar att vartannat jobb kommer att automatiseras inom tjugo år. Forskare som Roland Paulsen har påvisat hur mycket arbetstiden under en dag som ägnas åt så kallat tomt arbete. Hur tänker våra politiker agera i dessa frågor?

När det gäller den psykiska hälsan så har man i det svenska samhället idag inte kommit längre än att personer som befinner sig i denna situation vänder sig till en läkare som sedan skriver ut något antidepressivt läkemedel, sedan hamnar patienten i en karusell som ofta slutar med mer mediciner och sämre chans att individen ska utvecklas självständigt utanför sjukvården. Varför ökar den psykiska ohälsan i samhället så mycket? Under en partiledarutfrågning inför valet så kom faktiskt frågan upp på bordet. Man hade då förslag på några åtgärder på tidiga stadium bland elever i skolan men man ställde inte den grundläggande frågan. Redan tidigt i skolan pressas unga till att välja rätt utbildning för att trygga inkomster i framtiden. Samhället har inget att vinna på att individer känner otrygghet inför framtiden. Människor som kan utveckla frihet och engagemang har ofta en stark känsla av trygghet i botten som gör att friheten blir naturlig att gripa efter.

Under veckan fick jag tillfälle att prata med en person som jobbade för landstinget i Skåne. Det framkom att kostnaderna för den psykiska ohälsan i landstinget idag är mycket stora. Skulle landstingen spara in någon procent på dessa kostnader så handlar det om miljardbelopp. I ETC helg 27/2 kunde läsarna dessutom ta del av ett forskningsprojekt i Blekinge där där långtidsarbetslösa och personer som drabbats av psykisk ohälsa istället för läkarvård fick pengar att använda. Jag tycker att artikeln ställer en fråga till landets styrande politiker. Kan vi tänka annorlunda kring förebyggande åtgärder för psykisk hälsa i samhället?

I Sverige är att vi har eftersträvat ökad jämlikhet på flera olika områden, ekonomiskt och socialt. Dessa saker håller nu med en väldigt snabb hastighet på att vittra sönder. Det är dags för större sociala och ekonomiska reformer. Jag tror det finns ett tydligt samband mellan den psykiska ohälsan och den ökade otryggheten i arbetslivet som dagens unga människor måste konfronteras med. Det bör stå i allas intresse att föra upp de långsiktiga problemen med den ökade ekonomiska otryggheten högst upp på dagordningen. Jag skulle vara tacksam om statsminister Stefan Löfvèn svarar på hur vi gemensamt ska arbeta med psykisk ohälsa i framtiden. Enbart nya företag och innovationer kommer inte kunna lösa de kommande problemen med ökad arbetslöshet och otrygghet.

Tre viktiga reformer som det bör tas ställning till är:

1.Kraftigt förkortad arbetstid, med bibehållen lön. De som jobbar idag kan i stort sett bara tänka på jobbet och den livsvärld som omger lönearbetet. Den arbetslöse saknar ofta ett sammanhang och en plats där man får känna ansvar och utvecklas.

2.En garanterad inkomst upp till en viss nivå för landets alla pensionärer. Redan nu finns ju en garantipension som skulle kunna utvecklas och gälla fler personer.

3.Ett förändrat skattesystem som sätter fokus på ohållbar konsumtion och livsstil, råvaruutvinning, omsättningsskatt för företag och effektiva åtgärder mot skatteflykt.

Dessa reformer skulle kunna bidra att den allmänna folkhälsan skulle öka och arbetslösheten minska. Då administrationen av bidrag skulle slås samman och underlättas skulle även detta kunna minska kostnader. Frågor som dessa kan inte vänta utan opinion och konkreta förslag kring dessa frågor måste skapas snart.