Daily Archives: September 1, 2013

Vad säger Zygmunt Bauman om vår jagkänsla?

Samhället i västerlandet ropar så ihärdigt efter tankar och idéer om en rejäl strukturförändring. Information som når oss ger oss svart på vitt i dessa frågor. Konsumtionssamhället ger stress och vantrivsel med sig själv som symptom. Materiell fåfänga blir en kompensation för svag självkännedom och vek jagkänsla enligt bland annat sociologer som Zygmunt Bauman.

Samtidigt som en del av oss är väl medvetna om dessa strukturer blir man själv ett mycket lätt offer i vardagslivets bemödanden. Psykisk ohälsa och stress är nu så utbredd och så vanlig i detta land att vi inte på något sätt förmår oss att ifrågasätta strukturen som samhället ger oss till detta.

För att bli trygga individer krävs en viss socialisering där likformighet är en direkt konsekvens, och där en övertygelse om att materiell konsumtion är tecken på välmående och framgång. Går det att överhuvudtaget ifrågasätta denna struktur av intetsägande tänkande?

När det gäller frågan om effektivisering och rationalitet blir det så uppenbart att det grundläggande ideologiska tankesättet är kortsiktighet.

Målet man eftersträvar är ekonomisk vinst. Men stopp! Denna vinst är endast kortsiktig. Hade människor varit välmående och vi hade tid att ta hand om varandra hade inte kostnader som vi idag lägger på olika förvaltningar, myndigheter och kommuner varit så hög som den är idag. Vi vet att de människor som inte anpassas till samhället har lätt att hamna utanför sociala nätverk och riskerar att bli ensamma individer.

Detta är symptomatiskt för det kortsiktiga tänkandet: Vi får inte hela bilden förklarad för oss. Konsumtionen ska rädda oss från den tillfälliga ängslan vi känner men detta är bara för stunden! Sedan får vi rapporter på antalet sjukskrivningar som beräknas öka i Sverige orsakad av stress och att en textilfabrik i Bangladesh rasar samman för att vi inte betalar det rätta priset på kläder i vår ändlösa jakt på identitet. Huvudlös livsmedelsproduktion osv. Den samhällsmässiga vinsten i detta är i själva verket inte en vinst, utan en långsiktig förlust.

Vi måste bli väl medvetna om dessa strukturer. Dessutom pratar man ofta om att vi behöver entreprenörer för att utveckla samhället. Men i flera fall blir dessa uppmaningar i dess grundläggande karaktär falsk. För det som ekonomin vill ha är istället en skock tröga individer, som är likriktade och omedvetna i sitt tankesätt och i sin konsumtion. Genom hushållens konsumtion kan vi ta oss ut ur krisen, den måste stimuleras. Hjulen snurrar på med i bästa fall en utlandssemester som plåster på såren för umbärandet. Är det värt det?